Snyggast.nu :D

Hahaha, jag har fått vansinne!!! Men så här ser jag ut! :)

Uppdatering
Har ff inte haft någon kontakt med S, över en vecka utan telefonsamtal. Det känns lite tråkigt, men varenda gång jag funderar på att ringa henne kommer jag ihåg hur hon lät, och jag kan inte förmå mig att slå hennes nr.

Här är jag med mina nyplockade ögonbryn,
är lite rött där jag plockat :D
korallträff
I lördags var vi på Dovas. Det var jag Bitter, Elvis, Ninen, Astro, Tand och Ptrka. Jag har ju inte varit ute sen Barcelona i augusti, så det var lite nervöst. Men jag blev inte för full, ingen annan heller, det var en lagom kväll likosm.

*****************************************************************************
Idag ska jag ha Lia i en vecka framåt, det känns bra. Det enda som känns lite jobbigt är maten. Har noll fantasi när det gäller mat nuförtiden, tack och lov att hon iaf får lunch på dagis.

Fick brev fr budgetrådgivaren i torsdags, jag ligger 609 kr under gränsen för att kronofogden ska få dra pengar från mig. Skönt.
Nu ska jag söka bostadsbidrag, har redan fyllt i papprerna, väntar bara på kopian på kontraktet så att jag kan lämna in ansökan. Aktivitetsersättningsansökan har jag också fyllt i, ska påminna AL om läkaruttlåtandet.

I onsdags var jag och PW, min handläggare på komunen, o hälsade på hos återbruket. Jag ska dit på torsdag för intervju. Känns skönt att allting börjar ordna upp sig nu.

Jag har plockat ögonbrynen :D. Det var länge sen jag gjorde det, men det ser faktiskt mer vårdat ut.

HELGEN
I fredags
slängde jag luren i örat på S. Jag ringde o vi pratade om att det var halva priset på vinterjackor på HM, sen sa jag att jag hade köpt ett hus till råttorna. Hennes kommentar var "Neeeeeeeej, NEJ!!! Neeeeeeeeej. Har du skaffat råttor, tänk på att du inte kunde3 ta hand om katterna" Där slängde jag på luren. Alltså, jag fattar att är skeptisk, men tonen hon använde var så förnedrande, som om jag är ettt mongobarn som har bajsat i kastrullen eller nåt. Jag slängde alltså på luren o ingen av oss har kontaktat varandra. Jag vet faktiskt inte hur det kommer att bli. Den kommentaren var så dömande, kastade tillbaks mig till sjukheten. För att detta med råttorna kanske var ettt impulsryck. Det var ett impulsryck...jag såg dem i måndags o köpte dem i torsdagds. Och jag var också på nåt sätt medveten om att det var ett impusryk, men om jag hade pratat med mina psykkontakter hade de försökt att hindra mig. Därför fick de reda på det nu. Mammma ljög jag ju också för, sa att de tillhörde nån kompis t sanna som skulle resa bort. Lååååångresa blir det för den kompisen......
Nu, jag tycker om råttorna o så, jag blir bara rädd för min inpulsivitet. Jag kan ju lyssa på vad andra säger, men jag har svårt att ta mig till det.

Och det känns som jag har en liten vecka av impulsbrist framför mig nu. Alltså, så som jag beter nig o tänker nu, är precis samma saker som innan jag slutade på LPT (enl STgöran var jag hypomanisk, enl min läkare omogen, regredierad óch resonerade naivt. Jag vet inte om jag ska skita i att kotakta vården, eller bara låta det gå på o hoppas att jga inte gör för dumma saker.

Jag hittade en bokhylla i groven, 2000*80 som jag släpade upp helt själv, jävligt duktigt!!! Men jag ska be mamma o komma o hjälpa mig o slänga ut de jag inte inte vill ha kvar, möbler o sånt o få hjälp med att bära upp resten av det som jag såg som intressant. Helst vill jag själv gör det på en gång, men jag har inte muskelkrafterna.

Svängit
Jag är så svängig just nu. Minsta sak tar ner mig, ger mig ångest, samtidigt så går jag uppåt mkt mer också. Imorse fick jag ingen sonata inför helgen, jag känner mig jätteledsen, som om jag blivit berövad på nånting viktigt. Men halllå!! Det handlar om ett ynkligt litet piller...

Budgetrådgivning
Var hos Soc på budgetrådgivning igår, det var jättebra! Hon var verkligen strukturerad, jag fick en pärm m index som jag fick fylla i o sätta i viktiga papper i. Hon tog alla mina skulder för att gå igenom dem, ska bara betala det viktigaste, skita i kronofogde, telia, vården och lånen. Iallafall för ett tag, tills hon har gått igenom papprerna.

Min biståndshandläggare ringde mig igår vid fem. Han hade gått till sin chef, som gått med på att betala inläggningskostnaderna! Så sköööönt! De hade dessutom betalat dem åt mig, så jag slipper krångla m OCRnr o liknande. Haha, det kan visst löna sig att bryta ihop.

Nu ska jag iväg på samtal med min BA, sedan ska jag in till stan och köpa vantar åt Lia och ett hus åt råttorna.

IDAG
Är trött nu. Har lite ångest över ett besök härhemma. Paranoid som jag är vågar jag inte skriva om vad det rörde sig om. Men troligen kommer det att innebära ytterligare ekonomisk belastning på mig. Jag ORKAR verkligen inte! Just nu är min ekonomi så kaotisk, jag har i stort sätt samma inkomst som förut, men jag har svårare att klara mig. Dels så är det ju de förbannade lånen, som jag btw INTE betalade av nåt på förra månaden.
Iom att jag har varit sjuk, så har jag bara låtit allt falla. Jag glömmer att betala räkningar, jag har högre inläggningsavgifter (för att jag har varit inlagd mer) Vilket betyder säker 500 extra i inkassoavgifter varje månad. Och nu har jag på nåt sätt helt gett upp tanken på att ha en någorlunda ordnad ekonomi. Ska på möte på SOC imorgon, med en budget/skuldrådgivare. Jag får hoppas att det ger något. Grejjen är att jag har ju inkomst på över normen, men jag har ingen som helst ekonomisk framförhållning. Jaja, får se hur det går imorgon.
läkarbesök
Jag ringde min BA idag, för att jag verkligen behöver ett möte med min läkare. Ny ansökan om aktivitetsersättning ska va inne till FK senast den 1a. Hon, min BA var inte anträffbar, men min KP svarade i tfn. Tydligen hade min läkare sökt mig o velat prata med mig idag. Det känns läskigt. Jag menar, vad kan han vilja? Sätta ut ännu en medicin? Abrupt friskförklara mig så att jag står utan försörjning? Vara allmänt otrevlig? Ha synpunkter på nånting som jag o min BA kommit överens om och vilja ändra våran överenskommelse? Hursomheslt, det känns inte bra.
sysselsättning
Jag ringde min handläggare på soc idag, ang sysselsättning. Jag har blivit beviljad att börja på återbruket! Jag och hon ska dit på studiebesök/samtal nästa onsdag. Hoppas att det blir bra. Hoppas att min läkare inte beslutar ngt som raserar detta. Jag är livrädd för att komma ut på den öppna arbetsmarkanden igen. Inte så att jag har kasst självförtroende, utan att jag tror att det kan bli svårt. Främst för att det är så psykiskt påfrestande att vara arbetssökande. Alltså, jag är ju inte fysiskt handikappad, jag klarar ju av att ta mig till ett arbete, jag klarar troligen av att göra saker. Det är inte det, det handlar snarare om hur länge jag klarar av att arbeta. Med vad och hur. Jag fixade ju att vara brevbärarare, när jag väl bfann mig på arbetsplatsen, men jag ahde ju 11 (!!!) karensdagar på ett år. Jag mådde inte bra psykiskt, jag mådde ännu sämra av att sjukanmäla mig, trots att jag kunde gå o stå o se o prata utan besvär. Det går liksom inte att säga t chefen, "Du, jag är ledsen o har ångest ida, jag kommer inte". Idag kanske situationen kan vara lite annorlunda, nu har jag trots allt en psykisk sjukdomshistoria, kankse mer acceptabelt att vara borta då...
Men sen är ju frågan till vilket pris ska jag arbeta? Tom idag, när Lia bor hos sin pappa har jag svårt att få vardagen att fungera. Om jag sedan har ett psyksikt påfrestande arbete uppepå det blir det ju ännu svårare. Och, hur blir det med mitt boendestöd om jag börjar arbeta? På återbruket kan jag själv bestämma vilka tider jag ska jobba, så jag kan planera in BS. Men det lär ju knappast vara poppis att sticka ifrån jobbet för att städa o diska hemma. Liksom "alla andra klarar ju av det".
Jaja, ska väl inte ta ut alla bekymmer i förskott, får se hur det gåt imorgon.
rådisar
Imorgon ska jag till Farsta och hämta en bur, så roligt! Då kan jag köpa råttorna i övermorgon. Har kollat på ett par i Högdalen och Hagsätra, de var så sööööta.
Jag hatar att inte kunna lita på mig själv :( Börjar fundera på om det här kankse är nåt psykryck. Men jag vill inte att det ska vara det. Jag vill kunna lita på att mina beslur ät genomtänkta. Men jag kan aldrig göra det. Suck. Men, liskom, nu när jag funderar på om jag gör rätt, så tänker jag att jag är terapiskadad. Det ingåt liskom i "terapin" att alltid ifrågasätta allt. Det kan ju gå för långt ibland.
Idag på ICA var det tre chokladkakor för 15 kr, som jag köpte. Jag har ägnat skitmkt tid på att tänka igenom saken såhär i efterhand. Är det här början på ännu en bulimiperiod? Är det tröstätande? Fast eg kanske det handlade om att det var skitbilligt och att jag helt enkelt var sugen. Alla ens handlingar behöver inte vara djupt psykologiska :D (jag har ätit en och en halv, inte direkt hetsätning, jämt fördelat över dagen, har haft ytte-pytte ångest, men det har varit hanterbart och jag har inte tänkt mer än flyktigt på att kräkas eller straffa mig själv)

SOC
Jag får inget ekonomiskt bistånd av soc. Inte ens sjukhusräkningarna får jag betalda. Jag började gråta när soc-farbrorn förklarade det för mig. Nu får väl de också gå till kronofogden. Om räkningarna hade förfallit lite senare hade det gått, men nu gick de ut bara några dagar innan jag först tog kontakt med soc.

Jag gick från mötet, forfarande bölandes. Kom inte längre än till trappen där jag var tvungen att sätta mig ner o försöka bli lite lugnare, det gick inte så bra. Några soc-tanter kom förbi och frågade hur det var. Jag sa inte så mkt, men de försökte trösta mig lite ändå.
Jag tror att de uppmärksammade min handläggare på att jag grät, för han kom ut och försökte också trösta mig. Så jobbigt!
Jag tycker verkligen inte om att gråta offentligt.

Åkte till Hagsätra för att prata m A. Hon skulle försöka kontakta faktureringsenheten och få dem att inte skicka till inkasso. Eftersom jag ff grät så fick jag sitta lite på avdelningen. Stannade tills halvtre, då jag skulle hämta Lia.

Mamma var här ett tag nyss, innan sin kurs. Lia tyckte det var roligt, hon och mamma badade.

BORDERLINESEMIARIET
Var skitbra! Det kändes fint att hjälpa till i köket. Jag skulle ändå inte ha klarat av att gå på alla föreläsningar då min koncentrationsförmåga är superkass. Så detta var en bra lösning, jag betalar endast för de föreläsningar jag gick på, jag gjorde nytta (bra för självkänslan) jag fick vara i farten o röra på mig. Jag behöver lite positiv stress i mitt liv.

Jag var på fem föreläsningar, fyra av dem var bra. Jag tycker att föreläsningen om tablöettberoende var tråkigt, föreläsarn var för showig och jag hör inte direkt till typen som riskerar benzoberoende. Alltså, om jag fick benzo utskrivet skulle jag nog fastna, men eftersom läkarna är så medvetna om detta får jag ju inget benzo utskrivet. Fast, ibland tycker jag icketoleransen för benzo går för långt. Det finns tillfällen då det hade vart bättre att ge mig lite benzo under övervakning ist för att låta mig överdosera och skära mig för att stå ut med ångesten.